Let's to this together, but we have to wait
jag har äntligen något jag kan skriva. min ideer börjar faktiskt komma tillbaks.
just nu ligger jag i mina underbara säng och lyssnar på Bill Withers. Jag längtar till sommarn, som faktiskt är påväg, behöver frihet. Vill att värmen ska omfamna mig. Just nu mår jag sådär, 60% bra och 40%dåligt. Jag har världens finaste pojkvän och finaste vännerna man kan önska sig. Men det betyder inte att jag är lyckligast i världen.
Den här tiden jag upplever nu är så fruktansvärt jobbig, jag kastas mellan att vara sönder i tusentals små bitar och att må fantastiskt. Det finns inte så mycket jag kan göra åt saken, förutom att vänta. Vänta på att det ska kännas bättre och att allt ska bli bra. Jag känner mig så otroligt maktlös. Jag får hur mycket stöd jag behöver från mina vänner när jag vill, dom är så fina och har skrivit så fina saker åt mig som har gjort att jag faktiskt orkat lite mer & fått mig att fortsätta.
tacktacktacktack & tack för allt.
