om mig och min pojkvän!
hur träffades du och din kille?
det hela började på skolavslutningen, på stolt & nykter. där dansade jag med honom, och när vi skulle åka hem med bussen så fanns det bara en endaste plats kvar och det var bredvid honom. småpratade och skrattade hela vägen hem! sen kontaktade han mig på facebook, skrev i ungefär 1 vecka. sen insåg jag att jag började gilla den här killen, för mycket & för snabbt. men jag är en sån människa som faller jättelätt för vackra killar, det vet nog mina närmsta vänner också. sen fick jag reda på att han brukade spela fotboll på bruket varje dag med sina vänner, så jag tog cykeln dit och träffade honom. efter 2-3 veckor blev vi äntligen tillsammans.
berätta allt om dig och din kille.
haha, vad kan jag berätta här? om oss. finns så grymt mycket. men vi är ett utav världens alla par som är lyckliga och älskar varandra. i början när vi blev tillsammans så sa alltid min familj och mina vänner att han kommer leka med mig eller utnyttja mig. men jag sa alltid, '' nej, det här är äkta ''.. i början så var vi väldigt blyga när vi träffades, vi vågade knappt ta varandra i handen eller något. jag vet inte riktigt vad som hände, men sen vände det hela och vi var/är helt beroende av varandra, pussar eller kramar varandra varje minut. kan inte släppa taget ifrån varandra. det finns de dagar då han har vaknat på fel sida, arg på allt och alla. slutar med att han inte pratar med mig, jag gråter och åker hem. sen blir det bra igen. många har frågat hur det är med språket mellan oss, eftersom han inte kan bra svenska. men vi kommunicera med varandra på ett bra sätt, vi pratar både svenska och arabiska. dom här 2 månaderna så har han lärt sig mycket svenska och jag arabiska. så tycket det går ganska bra mellan oss. första gången jag träffade hans familj var nog det pinsammaste jag gjort. var hur blyg som helst, dom bjöd på fika och allting. alla som känner mig vet att jag har jättesvårt att äta framför främlingar eller killar. min största fobi. men det gick in iallafall. förra veckan sa äntligen min mamma att jag borde bjuda hem mostafa någon dag, trodde inte mina öron. trodde aldrig jag skulle få ta hem honom till mig. men det fick hur bra som helst. mest jobbigt för honom, han svettades för han var så nervös, så jäkla gulligt. idag mår vi hur bra som helst, älskar varandra och njuter av den kärlek vi ger till varandra. mostafa jasim ♥ isabelle sandin
