andas in, andas ut, jag klarar det här
Det finns inte plats för mer än en huvudperson i varje liv. Jag måste lära mig att vara min egen, för jag blir ändå aldrig din.
-
Slår med egna nävar fram blåmärken på min egen hud. Gråter, skrattar, tas sönder, byggs ihop. Är det inte konstigt hur enkelt tårar kan skrattas fram, när det är helt omöjligt att skämta bort det tragiska som vilar på ens axlar?
